Ta del av studenttips och
kvalitetsjournalistik på gp.se
Rösta
senast
15 maj
I år fyller Mölndal 100 år, och det vill vi fira på ett alldeles särskilt sätt: genom att utse Århundradets Mölndalsbo!
Med hjälp av läsare och lokala experter har Mölndals-Posten listat hundra viktiga Mölndalsprofiler från det att staden blev stad 1922. Med finns allt från makthavare till sportprofiler och kulturpersonligheter med kopplingar till kommunens alla hörn. Nu har vi utsett de fem toppnamnen på vår lista. Samtliga i den här utvalda skaran är personer som har haft ett makalöst inflytande, gjort synnerligen utmärkande saker, eller satt Mölndal på kartan så att det sjunger om det. Att kora vinnaren är upp till er. Här kan du läsa mer om de fem kandidaterna, och längst ner på sidan går det att rösta på din egen favorit.
I år fyller Mölndal 100 år, och det vill vi fira på ett alldeles särskilt sätt: genom att utse Århundradets Mölndalsbo!
Med hjälp av läsare och lokala experter har Mölndals-Posten hittills listat 95 viktiga Mölndalsprofiler från det att staden blev stad 1922. Med finns allt från makthavare till sportprofiler och kulturpersonligheter med kopplingar till kommunens alla hörn. Nu är vi framme vid de fem översta namnen. Samtliga i den här utvalda skaran är personer som har haft ett makalöst inflytande, gjort synnerligen utmärkande saker, eller satt Mölndal på kartan så att det sjunger om det.
Att kora vinnaren är upp till er. Här kan du läsa mer om de fem kandidaterna, och längst ner på sidan går det att rösta på din egen favorit.
Mest rabalder och avtryck i samtiden av alla Mölndalsbor har utan tvekan skådespelaren Ulla Jacobsson gjort. 1951 visar hon brösten och badar naken i filmen ”Hon dansade en sommar”, och hela det värdekonservativa Sverige kippar efter andan och vrålar, bönar, gastar, skriker efter censur. Alla andra (det vill säga majoriteten) går på bio och blir handlöst förälskade. Närmare 40 roller i tv- och filmproduktioner, samt ett antal tunga teaterframträdanden, kom det att bli för den gränslöst begåvade Jacobsson, som faktiskt än i dag väcker debatt och ramaskri. 2015 döptes det lilla torget utanför Stadsbiblioteket efter henne, en plats som några år senare förärades en staty föreställande ... någon helt annan. Ett hån, tyckte flera (bland annat skådespelarens släkt). Ett sätt att hedra Jacobssons betydelse för debatten om kvinnans rätt till sin egen kropp, menade konstnären Björn Carnemalm.
Många Mölndalsbor har blivit mästare i sina grenar, men brottaren Mikael Ljungberg är den enda som har vunnit ett olympiskt guld. Han gjorde det i Sydney år 2000 och firade genom att kasta förbundskaptenen i mattan och lyfta upp kung Carl XVI Gustaf med en bamsekram. Han respekterades inte bara för sina framgångar, utan för att vara en ärlig och rakryggad idrottsman också utanför ringen. Efter Ljungbergs alltför tidiga död 2004, blev hans liv och öde föremål för en intensiv debatt om psykisk ohälsa och idrottsföreningarnas ansvar efter utövarnas karriärer. Att han fortfarande väcker känslor i folkdjupen framgår av det nutida medborgarinitiativ som Mölndals-Posten har skrivit om, där engagerade privatpersoner vill se en gata uppkallad efter giganten. Mikael Ljungbergs bror, Jonas Ljungberg, var odelat positiv till förslaget: ”Det finns ju en gata i Göteborg men det hade varit oerhört hedrande om Mikael skulle få en gata i Mölndal”, sade han till Mölndals-Posten.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig ett Mölndal i dag utan Gunnebo slott. Så stor del är den ståtliga byggnaden och dess trädgårdar av vår identitet. Som Lars Gahrn skriver i sin blogg har Mölndalsborna kommit att se det som något av en stadsträdgård – och den utvecklingen kan vi tacka friherrinnan Hilda Sparre (1868–1948) för, som rustade upp familjen Halls gamla herresäte, bjöd in alla och envar till sina ägor, och även lät föreningslivet anordna aktiviteter i Gunneboområdet. Utan henne kunde slottet ha förfallit i glömska. Att byggnaden överhuvudtaget kallas för slott är för övrigt också Hilda Sparres förtjänst, då hon började benämna den så när hon hade sina rundvisningar. Vid Hilda Sparres död 1948 tog de två döttrarna Britta och Margareta över Gunnebo. Dessa sålde fastigheten till Mölndals stad 1949 och efter en restaurering och återmöblering öppnade slottet för allmänheten 1952. På sin 80-årsdag ska Hilda Sparre ha sagt: ”Inget älskar jag såsom Gunnebo, Mölndal och Mölndalsborna”.
Att ha ett ogooglingsbart namn som Per Andersson och ändå bli första sökträffen varje gång någon försöker – ja, då har man lyckats med någonting. Den folkkäre Balltorpssonen är kommunens främsta ambassadör, och försitter knappt ett tillfälle att nämna födelsestaden i intervjuer och tv-framträdanden. Det nationella genombrottet kom med humorgruppen Grotesco, men redan 1993, då han var 16 år, värvades Per Andersson till Mölndalsrevyn där han utvecklade sin speciella slapstickstil och förmåga att locka publiken till outsinligt gapskratt. ”Per är för Mölndalspubliken känd som en sprattelgubbe i crazygenren”, skrev Mölndals-Postens tidigare chefredaktör Kjell Arvidsson för 22 år sedan. ”Det är svårt att vara rolig, faktiskt svårare än att vara allvarlig, på scenen. Därför är det många som väntar på att få se Per också i några ’seriösa’ roller”. Trots att vi ännu väntar är det väl få som klagar.
Outtröttlig folkbildare, bloggare, historiker och debattör. En nestor vars långa skägg är ett lika erkänt landmärke i kommunen som någonsin Mölndals bro eller Götaforsfabriken, och förmodligen den i dag levande person som vet allra mest om stadens historia – som Lars Gahrn för övrigt är en odiskutabel del av. Många är de som har fått upp ögonen för stadens historiska mylla på någon av hans vandringar med Mölndals hembygdsförening, eller hos Mölndals stadsmuseum där han länge var intendent och antikvarie. När Gahrn efter ett halvt sekel som skribent för Mölndals-Posten gick vidare till andra uppdrag, blev förstämningen stor bland
hans beundrare. Den kan dock lätt matchas av engagemanget som väcktes hos dem när projektet Århundradets Mölndalsbo lanserades. Tidningens inkorg fylldes snart av en hel
lavin Gahrnnomineringar.
Foto: Mölndals Stadsmuseum
Foto: Johan Främst
Foto: Mölndals Stadsmuseum
Foto: Camilla Moestedt
Foto: Fredrik Hofflander
Röstningen är nu avslutad.
Den slutgiltiga vinnaren presenteras
i Stadshusparken 4 juni, i samband med jubileumsfestivalen Mölndalsdagarna.
* Du kan endast rösta en gång.
Röstningen är nu avslutad.
Den slutgiltiga vinnaren presenteras
i Stadshusparken 4 juni, i samband med jubileumsfestivalen Mölndalsdagarna.
Mest rabalder och avtryck i samtiden av alla Mölndalsbor har utan tvekan skådespelaren Ulla Jacobsson gjort. 1951 visar hon brösten och badar naken i filmen ”Hon dansade en sommar”, och hela det värdekonservativa Sverige kippar efter andan och vrålar, bönar, gastar, skriker efter censur. Alla andra (det vill säga majoriteten) går på bio och blir handlöst förälskade. Närmare 40 roller i tv- och filmproduktioner, samt ett antal tunga teaterframträdanden, kom det att bli för den gränslöst begåvade Jacobsson, som faktiskt än i dag väcker debatt och ramaskri. 2015 döptes det lilla torget utanför Stadsbiblioteket efter henne, en plats som några år senare förärades en staty föreställande ... någon helt annan. Ett hån, tyckte flera (bland annat skådespelarens släkt). Ett sätt att hedra Jacobssons betydelse för debatten om kvinnans rätt till sin egen kropp, menade konstnären Björn Carnemalm.
Många Mölndalsbor har blivit mästare i sina grenar, men brottaren Mikael Ljungberg är den enda som har vunnit ett olympiskt guld. Han gjorde det i Sydney år 2000 och firade genom att kasta förbundskaptenen i mattan och lyfta upp kung Carl XVI Gustaf med en bamsekram. Han respekterades inte bara för sina framgångar, utan för att vara en ärlig och rakryggad idrottsman också utanför ringen. Efter Ljungbergs alltför tidiga död 2004, blev hans liv och öde föremål för en intensiv debatt om psykisk ohälsa och idrottsföreningarnas ansvar efter utövarnas karriärer. Att han fortfarande väcker känslor i folkdjupen framgår av det nutida medborgarinitiativ som Mölndals-Posten har skrivit om, där engagerade privatpersoner vill se en gata uppkallad efter giganten. Mikael Ljungbergs bror, Jonas Ljungberg, var odelat positiv till förslaget: ”Det finns ju en gata i Göteborg men det hade varit oerhört hedrande om Mikael skulle få en gata i Mölndal”, sade han till Mölndals-Posten.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig ett Mölndal i dag utan Gunnebo slott. Så stor del är den ståtliga byggnaden och dess trädgårdar av vår identitet. Som Lars Gahrn skriver i sin blogg har Mölndalsborna kommit att se det som något av en stadsträdgård – och den utvecklingen kan vi tacka friherrinnan Hilda Sparre (1868–1948) för, som rustade upp familjen Halls gamla herresäte, bjöd in alla och envar till sina ägor, och även lät föreningslivet anordna aktiviteter i Gunneboområdet. Utan henne kunde slottet ha förfallit i glömska. Att byggnaden överhuvudtaget kallas för slott är för övrigt också Hilda Sparres förtjänst, då hon började benämna den så när hon hade sina rundvisningar. Vid Hilda Sparres död 1948 tog de två döttrarna Britta och Margareta över Gunnebo. Dessa sålde fastigheten till Mölndals stad 1949 och efter en restaurering och återmöblering öppnade slottet för allmänheten 1952. På sin 80-årsdag ska Hilda Sparre ha sagt: ”Inget älskar jag såsom Gunnebo, Mölndal och Mölndalsborna”.
Att ha ett ogooglingsbart namn som Per Andersson och ändå bli första sökträffen varje gång någon försöker – ja, då har man lyckats med någonting. Den folkkäre Balltorpssonen är kommunens främsta ambassadör, och försitter knappt ett tillfälle att nämna födelsestaden i intervjuer och tv-framträdanden. Det nationella genombrottet kom med humorgruppen Grotesco, men redan 1993, då han var 16 år, värvades Per Andersson till Mölndalsrevyn där han utvecklade sin speciella slapstickstil och förmåga att locka publiken till outsinligt gapskratt. ”Per är för Mölndalspubliken känd som en sprattelgubbe i crazygenren”, skrev Mölndals-Postens tidigare chefredaktör Kjell Arvidsson för 22 år sedan. ”Det är svårt att vara rolig, faktiskt svårare än att vara allvarlig, på scenen. Därför är det många som väntar på att få se Per också i några ’seriösa’ roller”. Trots att vi ännu väntar är det väl få som klagar.
Outtröttlig folkbildare, bloggare, historiker och debattör. En nestor vars långa skägg är ett lika erkänt landmärke i kommunen som någonsin Mölndals bro eller Götaforsfabriken, och förmodligen den i dag levande person som vet allra mest om stadens historia – som Lars Gahrn för övrigt är en odiskutabel del av. Många är de som har fått upp ögonen för stadens historiska mylla på någon av hans vandringar med Mölndals hembygdsförening, eller hos Mölndals stadsmuseum där han länge var intendent och antikvarie. När Gahrn efter ett halvt sekel som skribent för Mölndals-Posten gick vidare till andra uppdrag, blev förstämningen stor bland hans beundrare. Den kan dock lätt matchas av engagemanget som väcktes hos dem när projektet Århundradets Mölndalsbo lanserades. Tidningens inkorg fylldes snart av en hel lavin Gahrnnomineringar.
Foto: Mölndals Stadsmuseum
Foto: Johan Främst
Foto: Mölndals Stadsmuseum
Foto: Camilla Moestedt
Foto: Fredrik Hofflander
I år fyller Mölndal 100 år, och det vill vi fira på ett alldeles särskilt sätt: genom att utse Århundradets Mölndalsbo! Med hjälp av läsare och lokala experter har Mölndals-Posten listat hundra viktiga Mölndalsprofiler från det att staden blev stad 1922. Med finns allt från makthavare till sportprofiler och kulturpersonligheter med kopplingar till kommunens alla hörn. Nu har vi utsett de fem toppnamnen på vår lista. Samtliga i den här utvalda skaran är personer som har haft ett makalöst inflytande, gjort synnerligen utmärkande saker, eller satt Mölndal på kartan så att det sjunger om det. Att kora vinnaren är upp till er. Här kan du läsa mer om de fem kandidaterna, och längst ner på sidan går det att rösta på din egen favorit.
* Du kan endast rösta en gång.
Den slutgiltiga vinnaren presenteras
i Stadshusparken 4 juni, i samband med jubileumsfestivalen Mölndalsdagarna.